Everyday creates your history
Det sägs vara början som är det svåraste i en historia. Jag sitter och skriver till samma musik som spelades ur min första cd-spelare när jag var en liten flicka; Michael Jackson som gick bort för några dagar sen. Michael blev min första idol när jag var 9 år. Men min berättelse börjar inte där. Den börjar några år senare när jag började finna mitt intresse till friluftsliv och sporterna som hör det till. Min passion till djur och natur har alltid funnits så länge jag kan minnas och kommer nog alltid finnas.
Min klätterkarriär började när jag var 16 år och jag för första gången knöt in mig i en sele. Väggen var nästan 5m hög och jag var livrädd de första greppen. Jag kom ihåg att man klarade några av de 4 lederna som existerade på väggen vid den tidpunkten men att man efter några gånger klarade alla fyra.
Jag var fast!
Därefter följde träning mest på väggen vid skolan. Jag lärde mig säkra och olika utrustningars funktion. Jag valde till friluftsliv som en kurs i min utbildning och där ingick bl.a skidåkning, paddling och klippklättring. Min lärare skulle gå upp till auktoriserad inomhusinstruktör för klättring och jag hängde på. Vi övade tillsammans, jag lärde mig leda och när väl examinationsdagen kom var jag så nervös att tom en 4a kändes läskig att klättra. Jag klarade examinationen (helt otroligt!) och började jobba extra på klättercentret i Solna. Jag hade fått blodad tand när vi varit ute och lärt oss leda på traditionella säkringar så hela min lön jag fick från klättercentret byttes ut mot kamsäkringar, mina friends. Jag fick mina första kilar av min far, jag tror det var julafton, och det är nog hitills den mest använda presenten jag fått.
Min första klippa jag klättrade på var Vårdberget i Fituna och där spenderade jag många timmar övandes på att bygga topprepsankare, klättra och lägga kil. Slingorna var av nylon och doftade på ett alldeles unikt sätt. Jag minns mina första egna slingor jag fick av Staffan som jag förvarade i en garderob hemma. Jag kunde öppna garderobsdörren bara för att känna doften av nylonslingorna som påminde om alla klätterturer som varit och förhoppningsvis alla som skulle komma. Jag började hjälpa till på klippklätterkurser på gymnasiet och där växte mitt intresse som instruktör.
Jag hade ingen aning om hur mycket jag skulle få vara med om och jag hoppas mycket återstår!
Min klätterkarriär började när jag var 16 år och jag för första gången knöt in mig i en sele. Väggen var nästan 5m hög och jag var livrädd de första greppen. Jag kom ihåg att man klarade några av de 4 lederna som existerade på väggen vid den tidpunkten men att man efter några gånger klarade alla fyra.
Jag var fast!
Därefter följde träning mest på väggen vid skolan. Jag lärde mig säkra och olika utrustningars funktion. Jag valde till friluftsliv som en kurs i min utbildning och där ingick bl.a skidåkning, paddling och klippklättring. Min lärare skulle gå upp till auktoriserad inomhusinstruktör för klättring och jag hängde på. Vi övade tillsammans, jag lärde mig leda och när väl examinationsdagen kom var jag så nervös att tom en 4a kändes läskig att klättra. Jag klarade examinationen (helt otroligt!) och började jobba extra på klättercentret i Solna. Jag hade fått blodad tand när vi varit ute och lärt oss leda på traditionella säkringar så hela min lön jag fick från klättercentret byttes ut mot kamsäkringar, mina friends. Jag fick mina första kilar av min far, jag tror det var julafton, och det är nog hitills den mest använda presenten jag fått.
Min första klippa jag klättrade på var Vårdberget i Fituna och där spenderade jag många timmar övandes på att bygga topprepsankare, klättra och lägga kil. Slingorna var av nylon och doftade på ett alldeles unikt sätt. Jag minns mina första egna slingor jag fick av Staffan som jag förvarade i en garderob hemma. Jag kunde öppna garderobsdörren bara för att känna doften av nylonslingorna som påminde om alla klätterturer som varit och förhoppningsvis alla som skulle komma. Jag började hjälpa till på klippklätterkurser på gymnasiet och där växte mitt intresse som instruktör.
Jag hade ingen aning om hur mycket jag skulle få vara med om och jag hoppas mycket återstår!
Kommentarer
Trackback
