Del tre
28 juni
Efterlängtad sovmorgon på hotellet. Alla tog det lugnt och för att hålla igång våran aklimatisering tog vi linbanan upp till 2000m höjd och vandrade längst med bergen till platsen där vi under gårdagen ätit middag och varit på föreläsning.
Jag fick ständigt göra avbrott och fotografera min omgivning, då min kamera valt att fungera igen. Det var så vackert, som taget ur en saga. Jag har aldrig upplevt så vackra omgivningar och jag har en känsla av att jag aldrig kommer uppleva något vackrare. Turen avslutades med en makalös utsikt över the Dru och Roland berättade för mig om hur stora delar av toppen rasat och därmed även öppnat dörrar för potentiella nyturer.
Kvällen kom fort och därmed också en ny presskonferens, den här gången större, i byn Saint Gervais med borgmästaren för staden och temat var hållbar utveckling inom sport, och så klart klättring, i Frankrike. Middagen denna kväll var ”endast” tre rätters på en närbelagd restaurang. Maten i Frankrike är fantastisk och även om jag inte var speciellt förtjust i vin så blev jag det under resan. Jag måste komma tillbaka på matsemester till detta underbara matälskande land.
29 juni
Via Ferrata var på schemat idag. Något jag faktiskt aldrig har gjort tidigare. Roland var som vanligt glad när han knöt in oss i ett replag. Jag tillsammans med Anete från Lettland samt hennes pojkvän som av någon konstig anledning var med på resan. Anete var höjdrädd men lyckades ta sig fram mycket imponerande genom den branta och stundvis gungande äventyrsbanan. För mig kändes det väldigt lätt men gud vad kul det var och som alltid med förstklassig, magnifik utsikt över Mount Blanc massivet bakom oss och byarna Chamonix, Saint Gervais och Courmayor under våra fötter.
Lite tröttare och lite mer solbränd begav vi oss ner till bussen igen som den här gången skulle ta oss till ett lite mindre fysiskt ansträngande nämligen Saint Gervais Thermal Spa.
Många njutningsfulla timmar senare satt vi i Club Meds föreläsningssal och gick noga igenom allt inför morgondagen då vi skulle börja våran klättring av Mount Blanc.
Alla gick vi och la oss tidigt men mina fjärilar i magen gjorde det omöjligt att somna. Vi bestämde oss för att gå ner till baren och kolla på EM finalen mellan Spanien och Tyskland och dricka en kall cola istället. Nog skulle det finnas energi till klättringen i morgon.
Del två
26 juni
Dagen fortsatte där gårdagen slutat, mer grejer kom inslussande som skulle prövas. Den här gången var det stegjärn, storskor, sele, hjälm och div annan utrustning som skulle behövas på berget. Vi fick även träffa våra bergsguider och blev indelade i grupper om två per bergsguide. Självklart fick jag den absolut sötaste av dem alla. Roland Higuera kom från den närbelägna byn Saint Gervais och hade jobbat som guide i snart 10 år. Om klättringen skulle bli hemsk (vilket jag verkligen inte såg som troligt) skulle jag i alla fall ha trevligt sällskap.
Så fort all utrustning var utprovad och allt viktigt packat fick vi varsin lunchbag och så bar det av på aklimatiseringstur. Vi tog buss även gränsen till Italien och därifrån linbana upp till Helbronner 3466möh. Därifrån var det på med stegjärn och fram med isyxa som gällde och ut på Glacierdu Géant Vallée Blanche. Vid det här laget började min kamera krångla vilket var en stor besvikelse men jag hade som tur var min mobil med mig och kunde fotografera med den. Två kameramän och två fotografer var med oss från start och skulle visa sig vara med oss under hela resan.
Redan vid starten av vandringen kände jag av höjden. Hjärtat slår så hårt att det verkligen känns som om det hoppar runt i hela kroppen på än i en kamp om att ta sig ur. Samtidigt kunde man inte förmå sig att inte stanna och se sig omkring. Vilken underbar plats jag kommit till. Alla dessa toppar jag läst om i böcker, klätterleder som många stora namn lyckats ta sig upp för, dessa toppar var mitt framför min näsa. För mig gick tankarna tillbaka till varma sommarkvällar med boken Mountains of my life med Walter Bonatti. Nu kunde jag se topparna och väggarna där lederna sträckte sig uppför. När Roland under lunchen frågade vad min tysthet berodde på och jag berättade om böcker jag läst och drömmar om klättringar jag vill göra blev han helt extas. Det var bara tre av oss tjejer som klättrade och han var väl lyckligt lottad som fick en sådan drömmare som mig till klient, nu hade vi mycket att prata om under resten av vandringen. Efter 200m var jag tvungen att sluta prata och koncentrera mig på att andas, luften kändes alltför otillräcklig för mig. Framåt sen eftermiddag var vi framme vid vårat mål, en hytta strax bredvid Aiguille du Midi på 3600möh. Jag hade bränt mig rejält i ansiktet och kände mig lite frossig vid middagen. Flera av oss kände av höjden men ingen tycktes verka sjuk. ”Så klart” hade vi en läkare och en sjuksyster med oss hela tiden och de skulle även följa med upp till toppen. Natten däremot blev en mardröm för många. Jag led av Gasping som vår privata läkare valde att kalla det. Jag vaknade hela tiden av att jag inte fick luft och så fort jag somnade igen slutade jag andas. Mycket obehagligt.
27 juni
Det tog inte så lång tid innan alla väcktes igen för frukost och så bar det av igen ut bland bergen. Idag skulle toppar närbelägna till Aiguille du Midi bestigas. Det blev mer eller mindre mixad scrambling klättring och det var riktigt kul. Dagen kändes mycket bättre med tanke på höjden och jag hade inte samma puls och inte heller samma behov att frenetiskt andas som gårdagen. Till sist begav vi oss upp för själva Aiguille du Midi 3842möh till linbanan som skulle ta oss tillbaka ner till Chamonix.
Varm dusch och mat väntade nere på Club Med och jag tror de flesta passade på att ta sig en lite tupplur eftersom vi varit uppe sedan kl 05.00 på morgonen.
Kvällen bestod av en mycket mysig tågresa upp till en restaurang högt upp bland bergen där en ny presskonferens med borgmästaren hölls samt en föreläsning om global warming och vad detta gör med våran värld. Precis utanför restaurangen där föreläsningen hölls kunde man se ett fasansfullt exempel på hur glaciärer som har försvunnit under så kort tid. Denna presskonferens var översatt så nu kunde jag för första gången få en uppfattning om vilka budskapen med resan verkligen var.
Kvällen fortsatte med fem rätters middag och mycket skratt innan kuggtåget (tågen gick inte på rälsar utan på kuggar pga brantheten) tog oss tillbaka till hotellet.
Äventyr i Frankrike sommaren 08
Min resa till Frankrike gick av stapeln sommaren 2008. En resa som verkligen blev ett once in a life time adventure. Jag skrev dagbok under min resa som jag tänkte att ni kunde få njuta lite av en höstdag som denna. 6 delar som jag kommer publicera efterhand. En underbar, underbar resa...
24 juni
Gate F29 blinkar på skärmen bredvid min flygdestination. Det är mycket folk och min avgång försvinner i massan av alla avgående flygningar. Jag befinner mig på Arlanda en tisdagseftermiddag, min klocka visar kvart över ett och det är nästan tre timmar kvar tills jag lämnar Stockholm och Sverige.
Anledningen till att jag befinner mig just här är pga ett uppdrag jag fått genom Svenska Klätterförbundet och Svenska Kulturdepartementet. Det var mindre än en vecka sedan jag startade min laptopp för att kolla mina dagliga mail då jag fick se ett brev där författaren begärde snabbt svar. Brevet var från Stockholms Klätterklubb och där stod det kort och gott: ”Svenska Klätterförbundet letar efter en kvinnlig representant att skicka till Frankrike och bestiga Mount Blanc, är du intresserad?”
Vem skulle inte vara det?; tänkte jag medan jag slog numret till ordförande på förbundet för att få veta lite mer. EU skulle hålla en manifestation för hållbar utveckling och en kvinna från varje nation skulle bestiga Mount Blanc. Datumet var satt den 1 juli och representanterna skulle flyga till Frankrike den 24 juni. Men jag var inte ensam om att söka platsen och ordförande bad att få återkomma någon dag senare med beslut.
Klockan tre, två dagar senare, ringer han. Jag visste inte om jag skulle våga svara:
- Hej Nikki, Niklas här från Klätterförbundet. Kunde du åka hela perioden mellan 24 juni och 2 juni?
- Visst!; svarade jag fast jag visste att min kalender var fullproppad med jobb på Willys där jag jobbat som butiksbiträde i snart ett år. Skit samma, jag säger upp mig om jag inte får ledigt, tänkte jag. Man lever bara en gång.
- Då gör vi så här; tillade Niklas. Jag skickar dig till Frankrike.
Alla mina celler i kroppen skrek samtidigt av lycka. Jag skulle till Mount Blanc.
Jag har alltid hört fördomar om att fransmän inte talar engelska, och jag har alltid trott att det bara varit en fördom. Men nej, redan vid Charles de Gaulle, flygplatsen i Frankrike, blev upplockad av en chaufför från ministeriet och han hade inte en aning om vad jag pratade om. Lika lite förstod han att jag inte kunde prata franska så under två timmar fick jag mig en förstklassig (tror jag) guidad tur runt Paris, på franska. Min första natt skulle bli på ett hotell i St Lazare, i den norra och äldre delen av staden. För att ha varit här för första gången i mitt liv passade jag på att spendera hela kvällen gåendes på gatorna runt Tour Eiffel, Arc de Triomphe och promenera längst Avenue des Champs Élysees. Paris är så vackert!
25 juni
Alla representerade tjejer träffades i Ministry of Sports i Paris. En efter en möttes vi och jag märkte snabbt att jag förmodligen var den yngsta av alla 26 representerande. De var kvinnor som var elittävlande i karate, boxning, landsvägscykling, extremskidåkning eller så var de journalister, tv reportrar, representanter från regeringen eller helt enkelt jobbade med frågor angående hållbar utveckling. Alla i olika åldrar och med olika bakgrund. Jag var tillsammans med den Danska tjejen Astrid samt den Italienska Manuela de enda som höll på med ren klippklättring.
I frankrike fungerar det här med sport och föreningar på ett annat sätt än i Sverige. Allt styrs från regeringen vad sportministeriet ska satsa på och hur sporten ska utvecklas. De har inga föreningar och inte heller förbund utan endast klubbar anslutna till regeringen. Allt är väldigt strikt och kontrollerat och samtidigt är personerna som ansvarar för sportsektionen väldigt uppmärksammade vilket jag märkte redan vid första pressreleasen på Ministeriet. Då allting var på franska roade vi tjejer oss med att lära känna varandra bättre.
När presskonferensen var avslutad var det snabba ryck som gällde. Vi skulle alla ta oss med buss till tågstationen där tåget till Chamonix väntade. Min kontaktperson, Mikael, på kulturdepartementet hade nämnt till mig att han inte visste mycket om resan förutom att jag skulle bli mycket väl omhändertagen vilket jag inte direkt hade upplevt hittills bland allt slussandes hit och dit men jag blev mycket snart varse om. Det första var att tåget mot Chamonix självklart var första klass.
Vi anlände med buss sista vägen till hotell club Med i Chamonix där hela personalen välkomnade oss vid ingången, snacka om att man kände sig som drottningen. Vi fick ett varmt välkomsttal av hotellchefen och sedan varsitt band som skulle ge oss fri tillgång till allt vi kunde hitta på hotellet samt vår egen lilla pickolo. Hotellet kunde bara beskrivas lyx, lyx, lyx och ”självklart” fick vi varsitt dubbelrum.
På kvällen fick vi träffa hela ledningsgruppen samt borgmästaren från Chamonix. Dessutom fick vi även frossa i alla prylar och kläder vi skulle använda oss av under klättringen. Upp till rummet igen och dyka ner i väskorna med prylar, prova och prova igen. Vetskapen att vi skulle få behålla allt gjorde mig ännu mer berusad av glädje. Där fanns googles, glaciärglasögon, pannlampa, vantar, byxor, underställ, strumpor, mössa, jacka, fleecetröja, buff m.m.
Och så skulle man försöka sova, jag var som ett barn på julafton.
Fortsättning följer....
Hösten är här
Svenska Klätterförbundet har haft möte inför kommande år som var mycket givande. Ser fram emot att få jobba som ordförande i utbildningskommittéen sport!
Har köpt mig ett par nya skor som jag varmt rekomenderar till allround klättrare både inomhus och på klippan och framförallt till tjejer med låg ankel. Den klämmer inte i hälen som många andra skor kan göra på oss tjejer. Skon är av ett relativt mjukt gummi så den är väll inte helt optimal för nybörjare (dels för att den inte ger jättemycket stadga och för att den slits relativt mycket om man släpar fötterna efter sig) men fantastisk om du klättrat något år. Lätt förböjd och finns både med snörning och kardborre. Jag har alltid kört med snörning för jag vill kunna dra åt skon rejält över foten för att inte tappa hälen. Finns också i en dammodell numera men den är alldeles för smal för mina fötter.
Har ni någon bra klättersko som ni är helnöjda med så kommentera gärna, vore roligt att kunna lägga upp lite fler tips på bra skor!
Hade bra ute i regnrusket!

Nya hjälpinstruktörer för Stockholms Guidebyrå!

Elli tradklättrar

Arvid firar förbi knut

Stefan plockar upp Arvid som andreman
Lycka till med alla kurser framöver!
Aidkurs 8-9 aug
Första dagen bjöd på magnifint väder på en solstekt klippa vid Fituna. Killarna fattade galoppen direkt med det här med bounce och klättringen gick enormt bra! Endast en punkt rippade för en av killarna och det är enormt bra betyg! De här grabbarna visste hur man placerade grejer. Det blev repetition av ankare och nytänk med ankare för uppåtdrag. Även jumareringen gick bra och vi var klara framåt tidig eftermiddag. Helt klart imponerad av dagens prestationer var jag när jag satte mig i bilen på väg hem.
Dag två bjöd på minst lika fint väder men den här gången var vi mestadels i skuggan, vilket iof var ganska skönt. Jag måste säga att jag tror jag tog mig lite vatten över huvudet när jag introducerade lederna för eleverna. Lederna bestod av 45 graders överhäng 2-3 m och Åke fick nog det jobbigast av alla med ett traverserande överhäng. Jag ville att de skulle få känna på lite mer komplicerad aid men hade nog helst velat ge dem mer bankning, något som är i princip omöjligt i Stockholmsområdet. Lite bankande på marknivå blev det i alla fall och jag tror alla bankade eller hookade minst ett move i alla fall skarpt på väggen sedan.
Stånk, stön, frustrationer och hysteriska skratt löpte om varandra under första delen av leden, och jag försökte med allt vad jag kunde hålla emot skrattet när jag såg alla balansera och bouncea under överhänget. (Alla som aidar vet hur enormt roligt det ser ut att försöka, smidigt, gå över på en punkt långt ifrån sig frihängandes). Efter lite uppgivna utrop (jag tror inte vi bidrog till bra access under några minuter) så tog sig alla tre upp på läppen av överhänget. Målet var nått och tiden började rinna ut...rensning återstod vilket inte det heller är så lätt på överhäng. Alla gjorde grymt ifrån isg och det var längesen jag såg så utslagna klättrare, tror alla sov gott den natten!
Förlåt om jag tog helt slut på er!
Hoppas ni hade lika roligt som jag hade och att vi ses i Svartgöl i höst då det kommer bjudas på lite mer bankande!
Kram
//Nikki

Alla tre grabbarna grus dag 2

Patrik aidar A2

Fredrik aidar A1+

Åke på insteget på en A1+ (svårare efter stenras tror jag)

Patrik rensar sin första aidtur dag 1

Fredrik rensar sin första aidtur dag 1
Grundkurs klippklättring 22-23 aug Stockholms Guidebyrå
Vädret sprack upp senare under dagen så lite klättring och mycket stånk och stön vart detuppför de snorhala lederna som inte alls hunnit torka upp efter hällregnet. Trots det kom några upp till toppen i alla fall.
Om dag ett bjöd på tråkigt väder så gottgjordes det dag 2 då vi fick ett kanonväder med sol och värme. Klippan hade hunnit torka upp ganska bra så vi fick en dag fylld med fin klättring på fina leder. Eleverna gick andreman efter oss instruktörer, vi byggde mer ankare och plockade även upp en klättrare ovanifrån med HMS:en.
Trötta och (förhoppningsvis) nöjda trampade vi hemåt framåt middagstid och jag hoppas jag får se deltagarna igen ute på klippan och kanske framöver på någon fortsättningskurs!
Jag hade en jättetrevlig helg och det hoppas jag även ni (deltagare) hade! Kolla gärna min utrustningslista längre ned i bloggen för lite stöd när ni ska köpa in egen utrustning. Inlägg om skötsel av utrsutning kommer inom kort!
Hör gärna av er till mig om ni skulle komma på någon fråga!
nikki(at)stockholmsguidebyra.se
/Nikki

Sofia bygger ankare

Stefan instruerar ankarbygge

Stefan bygger ankare

Joakim klättrar "Kvällsnöje"

Pierre klättrar en variant på "D'evenin'showah"

Håkan firar från ankare

Sofia klättrar "Myrstigen"

Christoffer klättrar "Ismael"
Dagens kurs
Om du var en av dem som gick kursen med mig den 1 augusti och vill lägga upp en bild här, maila gärna bilden till nikki(at)stockholmsguidebyra.se
Tips på utrustningskit!
Jag har lovat många av mina kurselever en lista på vad man behöver för grundkitt för att kunna sticka ut med en kompis och topprepsklättra. Här kommer i alla fall en lista:
Topprepsklättring:
Kan delas:
1 Kilsett
1 Rep (dynamiskt, rekomenderar minst 60m)
1 Kortare statiskt rep (för att bygga ankare med, som arbetssäkring eller att fira enkelt på, rekomenderar 20-30m)
ev 4-5 Kammar (dyrt men bra att ha) (kom ihåg att kammarna inte kommer med en karbin!)
olåsbara karbiner till kammarna, en till varje och även till kilsetet (oval keylock rekommenderas starkt till kilarna!)
Per person:
1 Sele, skor, hjälm, broms, kritpåse, ev handskar
8 Låsbara karbiner
1 Stor HMS karbin för HMS knuten
2 Slinga (120cm)
1 Slinga (240cm eller längre)
1 Kilpetare
1 Prusiksnöre (att fira med, kommer ni ihåg ;)) få hjälp av buitkspersonal med att knyta ihop eller kolla internet! (längd på slingan vid köp är 130cm, obsevera att knuten ni ska slå heter dubbel fiskarknop och prusiksorten ni använder när ni firar är en fransk prusik om ni ska googla det. 6mm brukar fungera perfekt.

dubbel fiskarknop för att knyta ihop ändarna.
Ledklättring/Tradklättring:
Allt som ovan plus:
Kan delas:
några fler kammar i lite mindre och större storlekar (tot ca 8-10 stycken)
8 kortslingor (kallas även mellanslingor, QD, quickdraws)
4 förlängningsbara kortslingor (beståendes av två olåsbara karbiner och en 60cm slinga mellan, köps separat finns alltså inte i färdiga kit som de andra)
OBSERVERA: om ni vill kunna utföra räddningsmanövrar så behöver ni ytterligare utrustning! Glöm inte första hjälpen med mycket plåster och träningstejp, förare till klippan samt mobilen! Berätta gärna för någon som inte ska med och klättra vart ni är och ungefärlig tid ni tänker vara hemma (om olyckan är framme) och tänk på accessen!
Trevlig klättertur!
Mad Rock, Mad Lock
Om det är någon som provat denna broms lägg gärna in en kommentar eller maila mig!

1. När du säkrar på marken och använder bromsen som en vanlig slot broms så fungerar detta horn som en bra avknytning för repet vid behov.
2. Detta horn är till för att avlasta vikten vid säkring av andreman i autoblock läge. Det är dessutom en kapsyl öppnare, kanske för ölen efter klätteringen!
3. Genom att skruva loss den inre metallringen blir bromsen lättare att använda med tjocka rep. Bromsen ska enligt bruksanvisning klara av 8-11mm rep.
Inköp aid
Jag kan ibland sakna en lista över vilka prylar som används till vad...här nedan kommer i alla fall en liten lista:




stegar knifeblades grappling hook cliffhanger




pecker talon angles lost arrows




circle head alu head copper head RURP




fifi krok daisy chain funky rivet hanger
stegar: till för att stå i och förflytta sig uppåt. Normalt används 2 eller 4 stegar
daisy chain: klipps in i stegar och den punkt som testas för att inte förlora grejerna vid ett ev fall
knifeblades: finns i olika längd, för tunna sprickor
hooks och talon: kan läggas vid flak och liknande bergformationer (camhook: placeras i vertikal spricka)
pecker: för riktigt tunna spricker och sömmar
angles (v-bult): för större sprickor, pockets
lost arrows: placeras i horisontell spricka i första hand, stryktåliga
circle head: finns som både aluminium och koppar, för horisontella sömmar eller tak
heads: finns i både aluminium och koppar, för vertikala sömmar och små ojämnheter i klippan
rurp: för grunda sprickor/sömmar
fifi krok: används till ikrokning direkt från selen för bekvämare arbetsställning och för att komma närmre klippan
funky: kopplas i ena änden i punkt som ska dras ut och den andra i hammaren, för att dra loss punkt vid rensning
rivet: för att knyta av kring t ex bult eller likandande
Observera att inga av grejerna ska användas som fasta installationer utan ska tas bort från klippan efter du använt dem!
Hoppas ni får trevliga aidturer!
Kommer lägga ut mer info om placering av utrustningen och system för aidklättring framöver! Håll tillgodo
om du ska köpa heads rekomenderar jag Peder Vestman som gör egna och mycket prisvärda http://www.vu2.se
Everyday creates your history
Min klätterkarriär började när jag var 16 år och jag för första gången knöt in mig i en sele. Väggen var nästan 5m hög och jag var livrädd de första greppen. Jag kom ihåg att man klarade några av de 4 lederna som existerade på väggen vid den tidpunkten men att man efter några gånger klarade alla fyra.
Jag var fast!
Därefter följde träning mest på väggen vid skolan. Jag lärde mig säkra och olika utrustningars funktion. Jag valde till friluftsliv som en kurs i min utbildning och där ingick bl.a skidåkning, paddling och klippklättring. Min lärare skulle gå upp till auktoriserad inomhusinstruktör för klättring och jag hängde på. Vi övade tillsammans, jag lärde mig leda och när väl examinationsdagen kom var jag så nervös att tom en 4a kändes läskig att klättra. Jag klarade examinationen (helt otroligt!) och började jobba extra på klättercentret i Solna. Jag hade fått blodad tand när vi varit ute och lärt oss leda på traditionella säkringar så hela min lön jag fick från klättercentret byttes ut mot kamsäkringar, mina friends. Jag fick mina första kilar av min far, jag tror det var julafton, och det är nog hitills den mest använda presenten jag fått.
Min första klippa jag klättrade på var Vårdberget i Fituna och där spenderade jag många timmar övandes på att bygga topprepsankare, klättra och lägga kil. Slingorna var av nylon och doftade på ett alldeles unikt sätt. Jag minns mina första egna slingor jag fick av Staffan som jag förvarade i en garderob hemma. Jag kunde öppna garderobsdörren bara för att känna doften av nylonslingorna som påminde om alla klätterturer som varit och förhoppningsvis alla som skulle komma. Jag började hjälpa till på klippklätterkurser på gymnasiet och där växte mitt intresse som instruktör.
Jag hade ingen aning om hur mycket jag skulle få vara med om och jag hoppas mycket återstår!
Livslust är att alltid ha kommande projekt i ögonvrån
Jag vill också skriva om min saknad av min arbetskollega och klättervän Magnus som försvann från oss alldeles för tidigt (kommer alltid minnas dig!)
Jag hoppas att all läsning ger dig inspiration och jag hoppas kunna skriva om fler äventyr under en mycket, mycket lång tid.
God tur och var rädd om dig därute i det fria!